|
Men jag ville även peppa alla de föräldrar
som försöker bryta de negativa mönster som funnits
i flera generationer. Ibland kan de föräldrar som vågar
släppa på scheman och orimliga krav känna sig
villrådiga och osäkra eftersom de kan sakna förebilder
och positiv feedback från den äldre generationen.
De behöver höra att de gör ett bra jobb. Vi är
det mest sociala djuret på denna planet och vi behöver
spegla oss i varandra för att må bra.
Hur skiljer sig boken från nättidningen?
Nättidningen tog upp enskilda frågor
utifrån ett evolutionärt perspektiv. Dagens människor
lever på ett väldigt annorlunda sätt än
vad vi är evolutionärt anpassade för. Det är
intressant att veta hur vi är skapta att leva, men den stora
frågan är vad man ska göra nu. Därför
utgår boken ifrån hur de flesta lever och försöker
möta de tankar och miljöer som vi har idag.
Det andra jag jobbade mycket med var språket.
Jag ville hitta ord och bilder som passade både män
och kvinnor. Därför myntade jag flera nya ord och bytte
ut ord som ofta används till ord som bättre beskrev
vad det handlar om. T.ex. skriver jag att man ska skydda sitt
barn med hjälp av den egna kroppen, i stället för
att kalla det att man ska bära sitt barn. Det är ju
heller inte bärandet som är det viktigaste ur barnets
perspektiv, utan skyddet.
Vad hoppas du att läsaren ska ta
med sig efter att ha läst boken?
Att föräldrar ska kunna känna
igen på barnets kroppsspråk hur barnet mår
och vad det vill. Där har jag delat in hur spädbarn
kan vara i två olika "typer" för att lyfta
fram att även det tysta barnet kan vara missnöjt. Tyvärr
ignoreras ofta det tysta barnet eller ses som "snällt"
eller "duktigt". Kanske för att vi lever i en
kultur där den som skriker blir mer sedd?
Vidare hoppas jag att läsaren tar
med sig det långsiktiga värdet i att svara på
barnets behov av skydd. Och till sist hoppas jag att föräldrar
känner sig bekräftade att de gör något gott
när de vågar säga nej till scheman och orimliga
krav.
Vänder sig boken till pappor också?
Ja. Förmågan att ta hand om
barn har inget med kön att göra, även om vissa
individer kan vara mer intresserade än andra. Boken vänder sig till båda föräldrarna, men tar även
upp att män och kvinnor kan ha olika fysiska sätt att
vara med barnet. Det språk jag använder för att förklara barnets
behov är också ett språk som män har lättare att ta till sig.
Kan man läsa boken även om man har större barn?
Ja. Det som händer de första åren påverkar oss,
men hela livet kan det sätt vi lever, och vilka vi lever med, förändra hur vi fungerar.
Boken ger en förståelse om varför vi behöver relationer och
vilka basbehov vi har och dessa kunskaper är bra att ha även för större barn eller i relationer med vuxna.
Har du några barn?
Ja, en dotter som nu är tonåring.
Tonårstiden är också en intressant tid då
hjärnan växer och förändras. När kopplingar
i hjärnan släpper och hormoner svämmer kan det
kännas läskigt. Det märks verkligen i den här
åldern hur barnet hade det den första tiden, dvs om
det finns en grundtrygghet. Samtidigt som hjärnan förändras
ska barnet också släppa på den anknytning det
haft till föräldrarna och börja skapa ett nätverk
av vänner som ska fungera som ett skydd i vardagen. Det
händer mycket och det är inte helt lätt, eftersom
samhället inte tar hänsyn till våra basbehov.
Jag hoppas att man i framtiden anpassar skolan och andra miljöer
barn vistas i, utifrån hur barn verkligen fungerar. Då
skulle många onödiga konflikter mellan barn och vuxna
försvinna. |