MIDSUMMER PRESS 

 

tillbaka till första sidan

 

 Intervju med Cecilia Moen

Cecilia Moen har skrivit för ABC Nättidning för nyfikna föräldrar, arbetat på tidningen Amningsnytt och talat i P3 om värdet av att lyssna på vår biologi. Med boken Trygga barn & trygga föräldrar sammanfattar hon mycket av den kunskap hon fått genom åren om spädbarn.


 


Vad är bakgrunden till boken?

Jag har länge varit intresserad i människan utifrån ett evolutionärt perspektiv och skrivit lite om det i min nättidning. Med boken ville jag komma närmare hur föräldrarna upplever sin vardag och svara på alla de tusen frågor de har. Jag ville också ge en heltäckande bild av barnets behov, eftersom det är lätt att kritisera eller hänga upp sig på enskilda detaljer och missa helhetsbilden av vad barnet behöver.

 

Men jag ville även peppa alla de föräldrar som försöker bryta de negativa mönster som funnits i flera generationer. Ibland kan de föräldrar som vågar släppa på scheman och orimliga krav känna sig villrådiga och osäkra eftersom de kan sakna förebilder och positiv feedback från den äldre generationen. De behöver höra att de gör ett bra jobb. Vi är det mest sociala djuret på denna planet och vi behöver spegla oss i varandra för att må bra.

Hur skiljer sig boken från nättidningen?

Nättidningen tog upp enskilda frågor utifrån ett evolutionärt perspektiv. Dagens människor lever på ett väldigt annorlunda sätt än vad vi är evolutionärt anpassade för. Det är intressant att veta hur vi är skapta att leva, men den stora frågan är vad man ska göra nu. Därför utgår boken ifrån hur de flesta lever och försöker möta de tankar och miljöer som vi har idag.

Det andra jag jobbade mycket med var språket. Jag ville hitta ord och bilder som passade både män och kvinnor. Därför myntade jag flera nya ord och bytte ut ord som ofta används till ord som bättre beskrev vad det handlar om. T.ex. skriver jag att man ska skydda sitt barn med hjälp av den egna kroppen, i stället för att kalla det att man ska bära sitt barn. Det är ju heller inte bärandet som är det viktigaste ur barnets perspektiv, utan skyddet.

Vad hoppas du att läsaren ska ta med sig efter att ha läst boken?

Att föräldrar ska kunna känna igen på barnets kroppsspråk hur barnet mår och vad det vill. Där har jag delat in hur spädbarn kan vara i två olika "typer" för att lyfta fram att även det tysta barnet kan vara missnöjt. Tyvärr ignoreras ofta det tysta barnet eller ses som "snällt" eller "duktigt". Kanske för att vi lever i en kultur där den som skriker blir mer sedd?

Vidare hoppas jag att läsaren tar med sig det långsiktiga värdet i att svara på barnets behov av skydd. Och till sist hoppas jag att föräldrar känner sig bekräftade att de gör något gott när de vågar säga nej till scheman och orimliga krav.

Vänder sig boken till pappor också?

Ja. Förmågan att ta hand om barn har inget med kön att göra, även om vissa individer kan vara mer intresserade än andra. Boken vänder sig till båda föräldrarna, men tar även upp att män och kvinnor kan ha olika fysiska sätt att vara med barnet. Det språk jag använder för att förklara barnets behov är också ett språk som män har lättare att ta till sig.

Kan man läsa boken även om man har större barn?

Ja. Det som händer de första åren påverkar oss, men hela livet kan det sätt vi lever, och vilka vi lever med, förändra hur vi fungerar. Boken ger en förståelse om varför vi behöver relationer och vilka basbehov vi har och dessa kunskaper är bra att ha även för större barn eller i relationer med vuxna.

Har du några barn?

Ja, en dotter som nu är tonåring. Tonårstiden är också en intressant tid då hjärnan växer och förändras. När kopplingar i hjärnan släpper och hormoner svämmer kan det kännas läskigt. Det märks verkligen i den här åldern hur barnet hade det den första tiden, dvs om det finns en grundtrygghet. Samtidigt som hjärnan förändras ska barnet också släppa på den anknytning det haft till föräldrarna och börja skapa ett nätverk av vänner som ska fungera som ett skydd i vardagen. Det händer mycket och det är inte helt lätt, eftersom samhället inte tar hänsyn till våra basbehov. Jag hoppas att man i framtiden anpassar skolan och andra miljöer barn vistas i, utifrån hur barn verkligen fungerar. Då skulle många onödiga konflikter mellan barn och vuxna försvinna.

 

 

tillbaka till första sidan
 

MIDSUMMER PRESS